Ovant, nytt och mycket mer men jag har aldrig mått så bra som nu. Vad konstigt med tanke på att jag är en av dem som är rädd för nytt och förändringar. Om något kan det vara en wakeup call så att jag inser att det är så här livet ska vara. ”Hörrudu raring, det är SÅ här livet ska vara!” Jag föreställer mig en fantastisk leende showgirl i fjädrar och string i strass. Hon är omgiven av blinkande neonljus och pekar på livet.
Jag ser fram emot promenaderna hem från jobbet, jag innerligt hoppas på att spårvagnar och bussar inte går just då. Jag vill gå den sista biten hem. Det ska vara min sista utväg, oftast har jag alldeles för bråttom med att hinna hem. Den sista biten är inte alls farlig, en liten park, vackra gamla gator och tadaaa, framme! Det är motion, det är mitt sätt att koppla bort dagen. Den är bakom mig. Några skuggor och jag trampar på dem. Bestämt.
Nu återstår bara att skaffa sig lite mer flexibilitet så att när jag får ett samtal från Linnéterassen på vad jag tror ska bli en lugn torsdagkväll, slänger på mig något ny-gammalt och rusar ut för några glas vin. Bara några.
”En sak i taget” försäkrar den vackra showgirlen med en hjärtlig kram.
Ja. En sak i taget, antar jag.
Jag ser fram emot promenaderna hem från jobbet, jag innerligt hoppas på att spårvagnar och bussar inte går just då. Jag vill gå den sista biten hem. Det ska vara min sista utväg, oftast har jag alldeles för bråttom med att hinna hem. Den sista biten är inte alls farlig, en liten park, vackra gamla gator och tadaaa, framme! Det är motion, det är mitt sätt att koppla bort dagen. Den är bakom mig. Några skuggor och jag trampar på dem. Bestämt.
Nu återstår bara att skaffa sig lite mer flexibilitet så att när jag får ett samtal från Linnéterassen på vad jag tror ska bli en lugn torsdagkväll, slänger på mig något ny-gammalt och rusar ut för några glas vin. Bara några.
”En sak i taget” försäkrar den vackra showgirlen med en hjärtlig kram.
Ja. En sak i taget, antar jag.
