Jag vet att det finns en del, jag har bara inte börjat skörda frukterna av det hela än. Hm, ja så kan man också tänka. Det gör inte jag. Det är komplicerat att vara kvinna har jag konstaterat, samtidigt som jag inte vet ett smack mer om hur det är att vara man. Jag levde något slags mellanliv tidigare. Könlöst, neutralt, osynligt, you name it. Mina vänner tycker jag är skitdålig på att imitera män. Fan, jag kan inte ens fejka det än mindre vara en man.
Jag märker att som kvinna kan man slippa ansvar, man kan le lite extra och eventuella motstånd mjuknar. Det kallas visst att jobba med det naturen gett en. Jag önskar att jag var lite mer opportunistisk på det sättet. Det vill säga, jag önskar att jag slapp dåligt samvete de gångerna då jag missbrukat det. Som en konsekvens av det undviker jag starkt in det sista att utnyttja sådant tills det blir absolut nödvändigt. Vissa veckor är det ofta nödvändigt. Jag har t.ex. haft otroligt dåligt samvete de få gånger då jag använt mens för att slippa göra något. Ja det är roligt, jag är ju så långt från mens som det går att vara men ändå finns det där som en trygg ursäkt att ta till.
Ibland har jag använt den fördelen för att saker och ting ska hända snabbare, för att motivera om man så vill. En vän till mig tycker att det är naturligt att vara en liten hora även om man säljer något så litet som ett leende så är det att sälja det och sig själv. Ett subtilt avlägset löfte om att uppfylla en sexuell gärning/tjänst/önskan. ”Du vet vännen, allt det finns i ditt slampiga lilla leende.” Haha, jag vet, hur roligt som helst samtidigt som det är nära sanningen. Små horor är vi allihop även om vi inte tar betalt.
Det finns personer (kvinnor) som endast behöver uppenbara sig för att naturen ska funka till deras fördel. Sedan finns det de som man helt enkelt tycker väldigt synd om. Det tar ett tag att inse att de är väldigt sorgliga och att de får klara sig själva. I övrigt tycker jag att något mer än ett simpelt leende är ett projekt som mest kretsar kring hur man ska få det man vill ha samtidigt som man undviker att gå ner på knän för att få det.
Ett ganska impulsivt inlägg för min del för jag hade inte en endaste tanke på att skriva det för en timme sedan men så plötsligt sa tangenterna "klick, klick, klick..." Ja hellre detta än att gå ut på Rockbaren. Rockbaren av alla ställen. Jag vägrar.
