... vanka rastlöst av och an så här i gryningen av ett nytt liv. Jag har slumrat, jag har dåsat genom år. Nu öppnar jag ögonen, nu vaknar jag. Jag ser fram emot mina stapplande steg. Jag är orolig. Ja, jag oroar mig för mycket. Jag är glad, jag borde vara ännu gladare. Livet är ett oskrivet blad och nu ska jag kladda hejvilt. Jag ska kladda i alla regnbågens färger. Imorgon bär det av. Hejdå Kortedala, hejdå.
