En liten tillbakablick är en bra sak, speciellt om man blickar tillbaka på roliga saker.
Året började som det ska, i Köpenhamn. Culture Box, fantastisk minimalistisk electro.
”Fågelkonferensen.” En pjäs på Masthuggsteatern.
Speedlight Champions spelning på Pustervik.
Esme Redzep, the queen of gipsies i Stenhammarsalen, Konserthuset. Vemod men även den största av glädjen.
“Storstadsljus.” En pjäs på Göteborgs stadsteater. I had lights in my eyes.
Göteborgs Film Festival.
Midsommarmiddagen hos ett par vänner. Sill och Gammeldansk, det är grejer det.
Sebastian Telliers spelning på Storan.
Frankfurt och strippklubbarna.
Enorma falafels som nattamat.
Sven Väths Cocoon Club I Frankfurt.
Love Parade i Dortmund.
En gudomlig skur, vädret var inte alltid på min och min reskamrats sida.
Paul Van Dyke spelningen på natten efter Love Parade. Jag har aldrig dansat så länge och så hårt.
De hjälpsamma människorna i Tyskland.
Indiern som höll sin restaurang öppen extra länge när jag och min reskamrat försov oss på hotellet dagen efter paraden.
Way Out West med min syster. Lil’ Kim, Kelis, Buraka Som Sistema, Flaming Lips, Nerd och så mycket mer. Jag har sett en misslyckad crowd surfer. En stunden där ovanför våra huvuden, andra stunden tjoff, borta.
Jag har dansat.
Jag har skrattat.
Så ja, det var inte dåligt.
Året började som det ska, i Köpenhamn. Culture Box, fantastisk minimalistisk electro.
”Fågelkonferensen.” En pjäs på Masthuggsteatern.
Speedlight Champions spelning på Pustervik.
Esme Redzep, the queen of gipsies i Stenhammarsalen, Konserthuset. Vemod men även den största av glädjen.
“Storstadsljus.” En pjäs på Göteborgs stadsteater. I had lights in my eyes.
Göteborgs Film Festival.
Midsommarmiddagen hos ett par vänner. Sill och Gammeldansk, det är grejer det.
Sebastian Telliers spelning på Storan.
Frankfurt och strippklubbarna.
Enorma falafels som nattamat.
Sven Väths Cocoon Club I Frankfurt.
Love Parade i Dortmund.
En gudomlig skur, vädret var inte alltid på min och min reskamrats sida.
Paul Van Dyke spelningen på natten efter Love Parade. Jag har aldrig dansat så länge och så hårt.
De hjälpsamma människorna i Tyskland.
Indiern som höll sin restaurang öppen extra länge när jag och min reskamrat försov oss på hotellet dagen efter paraden.
Way Out West med min syster. Lil’ Kim, Kelis, Buraka Som Sistema, Flaming Lips, Nerd och så mycket mer. Jag har sett en misslyckad crowd surfer. En stunden där ovanför våra huvuden, andra stunden tjoff, borta.
Jag har dansat.
Jag har skrattat.
Så ja, det var inte dåligt.
