… du är fantastisk. Du är den som förstår mig bäst även om vi inte alltid förstår oss på varandra för vi är ganska olika. Du är en fri själ som glänser mest av alla i de glittriga ljusen från nattklubbslamporna. En sann stjärna och idag fyller du 25 så det här är till dig och bara dig.
Jag tittar tillbaka, ler och minns den dagen för nästan 8 år sedan då vi träffades vid hållplatsen efter att ha utbytt meddelanden på gamla Sylvester, minns du habibteh!? Jag smög med mitt medlemskap där, och jag minns hur du kom gående mot mig med ditt ofärgade löshår och hur vi kramades. Jag var och är den som sällan kramar folk som jag precis träffat men jag kramade dig. Vi fann varandra och det var mycket mer än bra. Sedan satt vi länge på en bänk och pratade och kände igen oss i varandras liv och berättelser.
Vi spökade ut oss och skrattade åt varandra när vi översminkade oss med flit och såg hemska ut. Du köpte min första behå. Vi satt vid datorn och imiterade shemaleskrik, jag småskrattar av tanken allena för vi brukar göra det fortfarande. ”Njöööh!” Vissa saker ändras aldrig, andra blir bara bättre. Du var kär i Justin Timberlake och vi sjöng dåligt ihop till barnslig pop och r’n’b och pratade och drömde om allt vi skulle behöva göra för att smälta in, för att inte bli utfrysta och känna oss ensamma. Jag vet inte var jag hade varit idag om jag inte hade mött dig.
Mycket var roligt och jag minns även din omänskliga styrka som inspirerar mig. Den höll dig så stark och så levande, det gör den än idag. Du var så ung, så ung och du var så långt borta från allt det som var bekant och tryggt fastän du nu i efterhand kan känna att det där som var hemma inte alls var ”hemma” egentligen. Du gick klart sista året i gymnasiet i en främmande stad som en tjej, du gick på balen och sedan försvann du ur mitt liv en stund. Du reste ut i stora världen, blev förälskad, sårade och blev sårad och sedan kom dagen då du ringde mig. Jag satt på tåget på väg mot högskolan och när jag hörde din röst blev jag överlycklig. Vi skrattade båda och det gör vi än idag vid sidan av allt annat som vi delar.
Jag är så otroligt stolt över dig, min vackra vän och det borde du också vara med tanke på ditt liv och den människa du är. Ibland glömmer du det men jag finns alltid ett samtal bort med hundratals påminnelser. Du har levt så du fått skinn på näsan, du har älskat, du älskar och du strävar. Se bara på hur långt du har kommit och vad du och vi båda har inför oss. Du är en av de bästa människorna jag känner och jag törs inte ens tänka på hur ödsligt livet hade varit utan dig. Tack för att du är du. Det kommer bara att bli bättre och bättre, det vet jag och du.
Grattis på födelsedagen.
”Njööööh!”
Jag tittar tillbaka, ler och minns den dagen för nästan 8 år sedan då vi träffades vid hållplatsen efter att ha utbytt meddelanden på gamla Sylvester, minns du habibteh!? Jag smög med mitt medlemskap där, och jag minns hur du kom gående mot mig med ditt ofärgade löshår och hur vi kramades. Jag var och är den som sällan kramar folk som jag precis träffat men jag kramade dig. Vi fann varandra och det var mycket mer än bra. Sedan satt vi länge på en bänk och pratade och kände igen oss i varandras liv och berättelser.
Vi spökade ut oss och skrattade åt varandra när vi översminkade oss med flit och såg hemska ut. Du köpte min första behå. Vi satt vid datorn och imiterade shemaleskrik, jag småskrattar av tanken allena för vi brukar göra det fortfarande. ”Njöööh!” Vissa saker ändras aldrig, andra blir bara bättre. Du var kär i Justin Timberlake och vi sjöng dåligt ihop till barnslig pop och r’n’b och pratade och drömde om allt vi skulle behöva göra för att smälta in, för att inte bli utfrysta och känna oss ensamma. Jag vet inte var jag hade varit idag om jag inte hade mött dig.
Mycket var roligt och jag minns även din omänskliga styrka som inspirerar mig. Den höll dig så stark och så levande, det gör den än idag. Du var så ung, så ung och du var så långt borta från allt det som var bekant och tryggt fastän du nu i efterhand kan känna att det där som var hemma inte alls var ”hemma” egentligen. Du gick klart sista året i gymnasiet i en främmande stad som en tjej, du gick på balen och sedan försvann du ur mitt liv en stund. Du reste ut i stora världen, blev förälskad, sårade och blev sårad och sedan kom dagen då du ringde mig. Jag satt på tåget på väg mot högskolan och när jag hörde din röst blev jag överlycklig. Vi skrattade båda och det gör vi än idag vid sidan av allt annat som vi delar.
Jag är så otroligt stolt över dig, min vackra vän och det borde du också vara med tanke på ditt liv och den människa du är. Ibland glömmer du det men jag finns alltid ett samtal bort med hundratals påminnelser. Du har levt så du fått skinn på näsan, du har älskat, du älskar och du strävar. Se bara på hur långt du har kommit och vad du och vi båda har inför oss. Du är en av de bästa människorna jag känner och jag törs inte ens tänka på hur ödsligt livet hade varit utan dig. Tack för att du är du. Det kommer bara att bli bättre och bättre, det vet jag och du.
Grattis på födelsedagen.
”Njööööh!”
