Nej, inte mer värdefull än andras utan värdefull för mig. Det känner jag mer nu än vad jag kände tidigare då hela jag stod så stilla på vissa sätt. Jag kom att tänka på det häromdagen när jag skulle träffa en vän för lunch. Sms efter sms plingade till i mobilen där hon sköt framåt vår tid för lunch och till slut blev det att jag träffade henne först 45 minuter efter den tiden som vi hade bestämt till att börja med. Tills hon kom hade jag hunnit äta upp linssoppan. Jag skulle själv ta mig till jobbet och innan det hinna springa ett ärande i NK huset.
Nu är det så här att jag vet att hon uppskattar mig så det handlar inte om den gravaste formen av hänsynslöshet även om de flesta hade sett det så direkt. Vissa människor är helt enkelt sena (jag hade en period då jag hela tiden var sen hur mycket jag än försökte att ändra på det, jobbigt som fanken) och jag vet hur jag ska förhålla mig till henne och planera när det gäller hur hon passar sin tid. Samtidigt som det finns en envis aspekt av att man ändå förvånas över någons näsvishet, ”hur kan X låta mig vänta gång på gång?!”, kommer man även till en punkt där man anser att den som kommer för sent får finna sig i att våra möten blir kortare på grund av hans eller hennes dåliga planering. Det är deras problem och deras problem endast. Mitt enda bekymmer är vad jag kan tänkas hitta på för bra saker under tiden. En massa affärer behöver (lägg märke till att jag inte skrev ”måste”) rotas i, en bok behöver läsas, en tidning behöver bläddras igenom, hell (!) mobilen behöver tömmas på gamla sms för det görs inte automatiskt så vitt jag vet och så vidare.
Framöver ska jag våga mig på att prova att bara gå vidare och inte svara i telefon när den som kommer för sent äntligen kommer. Det utan att bli sur alls för det är också slöseri med tid och vem vet vad mer. Om jag svarar vilket är artigt (och det gillar jag att vara) borde ett enkelt obekymrat, ”oj vad synd, jag hade egentligen inte så mycket tid så jag var tvungen att röra mig vidare men jag hör av mig snart så kan vi försöka träffas i tid då” räcka skulle jag tro. Det behöver inte alls bli mer dramatiskt än så.
Fast idag var jag den som var sen, fan också.
