...hamnade jag i halvkonflikt med mamma pga. en rad olika saker. Orkar inte ens ta upp detaljerna här för de sakerna har upprepats gång på gång. Det är tråkigt för vi hade en helt ok dag i stan igår även om jag under ytan dolde min irritation över hennes beteende. Det är högljutt och over the top extrovert vilket jag inte uppskattar. Jag vill hålla låg profil men jag förstår henne, jag förstår varför det är så.
När jag var ute i svängen var jag alltid gängets clown. Tycker det korrelerar ofta med att man är överviktig och försöker kompensera för sin inbillade "fulhet". Jag hördes och jag skämtade mest, en hel del av det på min egna bekostnad och jag skrattade när andra drog nytta av det också. Det är mycket som har förändrats sen dess. En dag för länge sedan satte jag ned foten och tänkte: "Nu får det vara nog. Jag skrattar, skojar, ler även när jag inte ens känner för det. Det här är inte jag." Och så var det. Det ska vara ok att inte vara rolig eller att tycka att någon annan inte är rolig. Det är ok att vara tillbakadragen. Jag kan tänka mig att det fanns de som tyckte att jag blev tråkig. De var ju så vana vid hur jag var innan. Man kan spåra ur hur mycket som helst märker jag men poängen var att man försöker bete sig på ett sätt för att dölja sin osäkerhet kring delar av sig själv som man tror att människor ser ner på.
Jag och mamma gick omkring i Nordstan (don't like it), lämnade tillbaka ett par stövlar och köpte varsin tunika på Lindex (det luktar viscos där). Vi pratade lite medan vi åt på Burger King (don't like it at all). Känns som vanligt att man kämpar mot sitt gamla jag. Hur mycket man än vill ta avstånd från det gamla och in i det nya hålls man tillbaka av folk som fortfarande är fast där. Nu råkar en sådan person vara min mamma. Egentligen borde hon få förbli sådan som hon är och ändra på sig själv och sitt liv om hon själv vill det. På vissa sätt har jag brutit mig loss och på andra sätt är jag fortfarande bunden till henne pga. vår täta kontakt.
Mamma och jag gick åt var sitt håll, jag köpte två färggranna bakelser och sen åkte jag över bron till Hisingen där min vän, som jag hädanefter kommer att kalla Sunshine här i bloggen, väntade på mig med sina prickiga tallrikar. Som vanligt var det riktigt skönt att umgås med en person som är så avslappnad.
I helgen jobbar jag, extremt långa utdragna pass. Börjar klockan åtta båda dagarna så jag ska nog sova över på jobbet mellan passen.
