Vilken svår början. Nu kan jag andas ut och nej det är inte som att jag dramatiserar. Det var verkligen skitsvårt. Jag satt och skrev samma mening om och om igen under en ångestfylld halvtimme. Det är sjukt att något så litet som en mening kan få en att känna ångest. Jag antar att jag kände panik över att inte vara tillräckligt kompetent för att sätta ord på något så enkelt som beskriver en aspekt av mig. Det är i och för sig inte den viktigaste aspekten av mig men det är utan tvekan något som är och kommer alltid att vara en del av mig på ett eller ett annat sätt.
Det är sedan en tid tillbaka, då jag började fundera på och kring mig själv som människa, som jag först började ifrågasätta vem och vad jag är. Jag vet att jag aldrig hade kunnat förbli och se ut som jag gjorde innan även om jag alltid var androgyn. Föreställ er själva, försök åtminstone även om det är rätt omöjligt för er (icke-transsexuella) att verkligen förstå och känna hur det känns. Jag var inte man eller kille innan operationen men sedan operationen frågar jag mig själv om jag ens är en kvinna. Biologiskt sett? Nej. Känslomässigt? Vem kan bedöma det? Jag är jag och jag känner som jag känner, då och då. Är jag en kvinna? Jag vet inte riktigt, jag tror inte det i alla fall men jag är helt säker på att jag varken är, ser ut eller känner som en man.
Vad är en kvinna ens? En kvinna kan föda barn. Jaha, och hur är det med de kvinnor som inte kan föda barn? Är de män? Nej. Jag är transsexuell och det är varken något sämre eller sekundärt om man nu vill gradera. Det här med att gradera och kategorisera är i och för sig något som hela vårt samhälle är uppbyggt kring. Vårt samhälle är beroende av att kunna dela människor i olika kategorier och den mest grundläggande av kategorierna är: ”Är du en man [ ] eller en kvinna [ ]?” Bocka i för det som känns bäst. Som det ser ut nu bockar jag alltid i rutan bredvid kategorin ”kvinna” för det känns mycket mer som jag. Hur är det med personer som fötts med oklar könstillhörighet? Föräldrar och läkare ser till att välja åt de självklart. Förhoppningsvis väljer de rätt och resten, ja, de tvingas in i en kategori bara för att inte skapa kaos hos Skattemyndigheten eller vad det nu kan vara. Man MÅSTE ha ett av könen. Varför undrar jag? Varför måste man välja?
Med det sagt vill jag inte att bloggen bara ska handla om ett könsbyte eller att den ska handla om att upplysa andra i hur man byter kön så smärtfritt och enkelt som möjligt. Det finns inget som heter ett smärtfritt könsbyte (tro mig om ni vill) och det finns inte mycket som är enkelt med det. Det enkla föreligger möjligtvis i att en kirurg gör det åt en men till och med det tyckte jag var hemskt. Dessutom är jag en människa som fortfarande letar efter svar på mina egna frågor. Jag har hundratals, vissa dagar tusentals frågor och det var ett bra tag sen jag opererades så jag inser hur tumultartat det kan kännas för någon som befinner sig precis i början av processen.
Den här bloggen handlar om det mesta som rör mig eller som jag väljer att uppmärksamma och så även om den här delen av mig.
