…förflöt ganska smärtfritt. Den var så smärtfri att jag knappt kände någonting. Inte ett dugg, nu när jag tänker efter. Varje natt lägger jag mig och intalar mig själv att imorgon kommer att bli en bättre dag. En dag då jag känner mig helt belåten, en dag då jag åstadkommer något speciellt. Tji fick jag.
Jag har börjat fundera över den här bloggen. Vad vill jag skriva om här? Det är inte alls någon brist på ämnen att skriva om men jag måste bara våga ta steget. Jag vet att det kommer men det tar tid, som vanligt.
