När jag är på jobbet och inte har så mycket att göra får jag dåligt samvete för jag vet att det alltid finns något att göra men man skjuter det helst ifrån sig. Idag var det en sådan dag. En grå dag och till och med mina muffins blev platta. Det är ingen omskrivning, jag gjorde verkligen muffins som inte blev lyckade. Äpplekaka verkar vara min grej.
Imorgon måste jag verkligen aktivera mig och avverka en hel lista av saker som måste göras för mitt eget bästa. Mobilen är på väg och det gör mig glad för det kommer att ge mig skydd mot en massa gammalt och ohälsosamt. En riktigt stark person hade kanske kunnat klara av mycket på sitt enkla(re) sätt och utan att byta telefonnummer. Antingen är jag ingen stark person eller så tar jag itu med det på mitt egna sätt vilket är att avskärma mig och ta avstånd.
Det är så mycket intriger och små konflikter bland personalen på en arbetsplats. Jag undrar hur det här landet kan göra framsteg med tanke på allt negativt som kokar under ytan. När det väl kokar över är det för sent och ”drastiska åtgärder” måste vidtas. Sedan får man inte glömma alla besparingar som måste göras hela tiden. Varför är det aldrig överskott? Oh just det, vi är ju på väg mot ekonomisk och själslig ruin.
Från det ena till det andra så undrar jag bara hur mycket av mitt liv jag har slösat på att sitta vid datorn?
